Östen Gröhn
läser berättelser från Österlen på dialekt

min far:

Östen Gröhn 1922-1994

Revyartist, musiker, kompositör, bygdemålsförfattare och byggnadselektriker :-)

Du kan läsa mer om Östen i boken: Östen Gröhn, i ord ton och bild

Innehåll

1. Döllet Tag
2. Jespor bytor bil
3. Kristor Karlsson o Nels Borrare
4. Tjugeårsgille, författare: Ernst Gröhn
5. Beställ CD
6. Lite fakta om Östen och Ernst Gröhn

Texterna stämmer inte till 100% i förhållande till Östens inspelningar. Detta beror delvis på att inspelningarna gjordes på försök som en del i författandet. Därför har en del detaljer ändrats i efterhand. Den skrivna texten får anses vara den senaste och färdiga versionen.

Döllet tag

av Östen Gröhn

 Klicka på högtalaren för att höra Östen berätta. 

Di byck ente rajn po nötten o po maronen hade Per satt si forr add han skulle laga taged, så darr ble tyst forr di. Norr de hade fåd maronkaffe så sior han:
-Du får varma lid vann, Kistena.
-Ha ska du me di ti?
-Ja ska toa benen.
-Toa benen! Nu? Du skulle ju gå po taged!
-Ja, di e darrforr ja ska toa benen.
-E du ente klog karr?
-Jo di e di ja e. Om ja krivor opp po taged o ramlar ner o kummor ing po lasaretten så ed ju skammelet o ha skinga ben.
Kistena ryste po hoed:
-Ack ja, toseda karra!
-Darr e gutt om granna sjugsystra, o som ja sior då e di ju en olövnad o ha mögeda ben.
-Du e ju ente rekted klog!
-Du hör ha ja sior! Ja går ente po taged forrän ja har toad benen.
-Ja ja ja ja. Du ska få ditt vann!

Per ga si go tid o gne möged auo si ordenteled. Benen va ju rekted jorslana sin han harva forr en fjortan da sin. Kistena fick ud o stå po ännen auo den långe täckjestien mens Per reste´n mod tagryggjningen. Di skulle nock gå bra. Han gick ing i huggehused. Darr visste han add darr hangde en ring täckjetrå.
Han hade prasis fåd fatt i trån norr han hörde et faselet tudane ude ifro vajen. Ud po gåren iginn o Kistena kom som et skålad tröll iginnom fostedören:
-Di brännor hos Mass Svens po 26! skreg hum o peja i mod västor.
Jagu! Gåren en fjardingsvaj västorpå. Di råg ifro svinahused. Brannkåren va po vaja o folk fore po cykla som de hade varred galna.
-Ja farr darr hen, sa Per. - Ja får ha fatt i min cykel!
- Karr, du e ju barfytt i tofflorna!
- Di får gå liaväll. E di illsvåda så får en hjälpa ti! Per ga si ivaj. Turlet nock lå svinahused forr si säll o vingen lå ifrå di annre langorna så brannkåren kunne släckja illen po en times tid. Två suggor o trettan smågrissor va darr men di hade folk fåd ud helskingade o föst ing po loen.

Per va allri den som hålt si ungan norr di gällde o hjälpa annra. Han bar smågrissor o han va me om o spija en kätte ingje po loen ti dom. Tiden gick o rätt som di va så vad henimod midda. Somma hade redan gåd hum men nunna stoe o snacka om hunt di hade kunnad tad fyr. Stickjor va väll di mest trolia. Non hade varred ivaj ettor birlådor o alle hade snart en bir i növen, Per osse. Han kum ti o tita ner po sina nytvättade ben. Koss i hela varden så svårt han va auo aska o sod o skit. Hmm, ja darr e ente o gjorra ved.

Norr han kum hymm, hade Kistena maden färi men hymm tog emod en po trappen me en spann jonked vann o sa:
-Du får jagu gjorra ben o növa rena iginn ingan du kummor ti bors.
Di hade nästan prasis borjad o eda norr di stankte po fynnstorna.
-Ha va ed ja sa! sa Kistena, nu rajnar ed liaväll. Nu skulle du ju hatt taged i orning.
-Ja kan väll inte hjälpa add di brännde i Mass Svens svinahus.
-Di sior ja ju ente hellor.
Rajned öga po mer o Per han sa:
-Norr di rajnar po ditta vised kan ja ju ente laga nåd tag.
-Di förstår ja väll.
-O norr di e torrevär så behövs ed egentlien ente.

Jespor bytor bil

av Östen Gröhn

 Klicka på högtalaren för att höra Östen berätta. 

Jespor hade en mied gammal bil. Di va en chevorlett 1927. Folk kalla en alltid forr “silkehattabilen" forr den va så hojj ingvändet så en kar kunne sidda me en cylindorhatt på udan o nå ti taged. Bilen borja o bö rätt så skrutted. Den hade gåd et par år me gengas ungor kriijed osse, så motoren bodde alloas o va tämmelet matenslös. En kväll sa Jespor ti sin kvinga:

-Ja tror ja kör ing ti Hammenhoj o bytor bil i maren.

-Sior du di.

-Ja, chevorletten den e snart färi.

-Jaha. - Ska du byta ti en ny bil då?

-Ahnaj, vim har rå ti di. Men di ha väll nunn bättor så en kan läggja nunn tusen riksdalor i mellom.

-Barra di ente lurar di.

-Ahnaj, i Hammenhoj lura di ente folk.

-Si du ente di!

-Naaj, di e ju ente som norr en hannla öj me tattra.

-Ja, ja, - öj ellor bila. Di kan kumma po et ud.

-Men di bilhannlarna di e inga tattra.

-Kan väll så varra, men norr di gällor o hannla får en varra varsk.

Dan ette, po forremiddan, töffa Jespor ivajj ti Hammenhoj. Di råg blåsvårt auo pusteröred bagti. Motoren tog nära po lia mied ullja som bennesin så di va ju egentlijen ente så konnsted.

Bilhannlarna toge så väll imod Jespor o bjöde po kaffe inge po kontored me rektia vinorbrö. Darr va säkort et par dussiin nyckade bila ti salu. Jespor gick där lange o tita o forrhörde si om allt mojlet. Prisorna stoe ju på. Ti siist hade han bestämt si forr en brunakti Ford som han ville ud o pröva.

-Di går bra, sa bilhannlaren, lad voss sätta voss opp.

De toge udåd vajen imod Hannas te.

-Ja, den går ju tämmelet bra, sa Jespor, men ja tyckte darr va nodd marke darr forre te.

-Marke? sa bilhannlaren, di e ju motoren o hjulen som e di növändigaste po en bil. Allt di annra e ju barra grannlåt.

Hunts di va så byck darr affär. 2500 i melom o så va di hela klart. Jespor sa tack o ajö. Nu, når ja ändå e i Hammenhoj, tankjte han, får ja se om min systor. Darr gick en toll traj tima allt me snack o mad o kaffe så norr Jespor kumm ivaj hum emod så va ed nästan skumt. Di e ente mied ti da i novembor månad. Systoren ville add Jespor skulle bö darr ti svågoren kumm hymm ifro arbajjed men Jespor han tråde hymm.

Prasis norr han kum ud po gadan iginn fick han syn po en karr som han kände. Di va ju naboen, Agust! Jespor stämmde o dro ner rudan:

-Agust! Ha gjorr du här?

-Haj! Har du varred o byt bil?

-Ja, jamän! Ska du hymm? Vill du aga me?

-Tack ska du ha! Di va ju en gus välgärning! Ja har varred hos tannamagaren o kumm forr sent ti busen. O nu e darr en hel time ti ingjan den näste går.

-Tannamagaren? Men du har ju löstänn?

-Ja, men di hade ja bidet itu. Darr va forrstås ente nunn hymma så ja la dom i påstlådan. Ja, ja skrev en lapp, hos di va.

Di ga si ivajj. Di gick bra en stung o Agust han berymmde bilen, men så fick han forr si (som den tynt han va) att han skulle gjorra spetackel. Han borja o trödde i gulled: Bom, bom bom. Di va ju nästen mårt nu så Jespor kunne ente se ha den annre hitte po. Bom, bom bom!

-Ha va di? sa Jespor.

-Di kumm ifro bilen.

-Eget! Di har ente hörts nudd ingjan.

Jespor lätta po gasen. Nu hördes darr ente nudd men så fort han trödde po iginn så borrja alloed po nyt. Han ökte farten. Då ökte Agusts ben osse o norr farrten sakta ing så fylljde Agust tajten.

-Di va ju rent konsted, sa Jespor.

Så hållt di på hela resan ti di va hymma.

-Du får skrua hjulen auo i maren o tita, sa Agust norr han tacka forr skjusen o gick.

Jespor kände si lid klomsed i hoed norr han kumm ing o snacka om di hela forr kvingan.

-Ha va ed ja sa om tattra? sa hymm.

Jespor taj stilla, men dan ettor skrua han alle hjulen auo. Nudd fel kunne han i alla fall ente se. Han tankjte skrua auo hjulmuttrana osse o tita po lagoren men han hade ingen så passeli skrunyckel. Di har Agust! Han gick darr ing.

-Agust han liggjor i da, sa kvingan, han har bled rent stiv i di ena bened. Di e väll ichischasen.

© Björn Gröhn 1996

Kristor Kalsen o Nels Borrare

av Östen Gröhn

Denna historia finns för tillfället bara i textform, p g a platsbrist. 

Visst kan karra varra klomseda o bagvända. Di går väl an norr darr barra e en men e darr två ihovva bör ed attan gånga varre. Kristor Kalsen o Nels Borrare - darr va två rektia töffa. Di vorre ju smeor, så kallad. Kristor Kalsen hade smedja o Nels va hjälpekarr. Egenteligen hidde han Nels Jynssen men han hade ju varred vä stenbrotten i Göinge i många år o gåd o borrad i sten så darrforr sae alltid folk: Nels Borrare.

Nu va di så ad Kristor hade tad si po o lägga ing vannrör i kostallen hos Sven Myllare. Di va ju inged så stort arbaj men darr skulle läggas nonna järnrör ifrå den nye elektriske pumpen o ing i kostallen. Di skulle bö bra tyckte Sven Myllare. Sien skulle man ju barra kunna vria po en kran o tappa vann i krubborna. Slyppa o gå o asa po tunga vannspanna o skvalpa tofflorna folla. Kregen drack ju ente så lided vann. Somma kunna sörpla i si en toll traj spanna. Di va en torstamaron når Kristor Kalsen o Nels Borrare kum forr o borja po arbajed. Dan ingan hade Sven Myllare kört hum rören, et svitseverk o en rörbankj me et skrusticke po.

Di bägge smeorna di ga si po arbajed. Sven Myllare hade redan slad hull i lerväggjen ifrå loen, darr den elektriske pumpen sto, o ing i stallen. Kristor o Nels asa ing en sex alna lång rörlängda o stacken iginnom hulled oppe ve taged. Di skulle ju gå darr oppe o sin bockas ner i bägge ännana, bo ve pumpen o ve krubborna. Kristor ganga po en bojning hene ve pumpen.

-Kan du måla ti en rörbid ti mi, ifrå bojningen o ner ti pumpen o ganga en i bägge ännana, Nels.

-Javisst, sa Nels.

Nu va di barra di, ad Nelsas tumstock va auobruden i bägge ännana så han fick ju måla en trelle-fira gånga o lägga ihovv i hoed. Nels hade ente varred så varrst nimmel i räckning når han gick i skolan, så hunts di ble så byck måtted fel o rörbiden forr stacked.

-Ha e ed forr ed jävra käringamått du har tad! vrangde Kristor. - Ja får säll måla!

Kristors tumstock den va ente hellor rekted bra, forr han hade slided ud di mesta auo siffrorna i den ene ännen. Han målte i alle fall ud en ny bid som Nels skulle såga auo o ganga. Ettor en kvart kum Nels me biden. Nu va den en hal aln forr lång.

-Koss i hela min tid, sa Kristor. Di va di varrsta ja har set. Bör ed ente forr kort så bör ed forr lannt.

Sven Myllare hade kummed ud o sto o tita på.

-Hål rörbiden ti po plasen o rita auo hår lång han ska varra, sa han.

Ansikted ljusna po Kristor:

-Kanske en skulle kunna gjorra di.

Sven Myllare byck väll le auo ed forr han gick ing ti kvingan o rysste po hoed. Ti sist så lyckas, i alle fall, di bägge töffana få rörbiden rätt o fastskruad.

Nu va ed färet i den ene ännen men oppe ve taged darr röred gick iginnom ing ti kostallen, kum di lid forr lant ner så di gick ente o ovvna lodören rejällt.

-Vi få bocka röred i ed “S”,  sa Kristor.

De toge i bägge två o hangde si i ed. Jo, di gick ju o bocka nerforr men inge ve väggen skulle di ju bockas oppfor imod taged, di va varre. Hunnt de kröst o spände så barra fjädra ed si.

-Jävvra möj, sa Nels.

Kristor sto lid o rev si i hoed.

-Vi får bocka me svitslågan, sa han.

Barra di oren sa ju haffor sorts sme han va. Svitslåga po galvaniserade rör.

Nels så lid betänksammen ud:

-Ja darr e väll ente anned o gjorra. Men ha tror du Sven Myllare sior om vi svitsar här inge po loen?

-Aah, di gjorr vi forrsikted. Han e ju darr inge nu så di ser ente han.

De asa ing svitseverked po loen o tände lågan. Darr va ju ente halm änna hänne i hörnan darr de skulle varra. En halmbal lå darr vissorligen en bid ifrå men så lant skulle väll illen ente farra. Kristor varmde röred o Nels hålde ude i ännen o bocka oppforr ettor hån o de vurre precis färia nårr darr kum röj ude ifrå loen.

Nels gol höjt:

-Di brännor i halmbalen!

-Oo Jedikon! sa Kristor. La voss få vann!

-Hår få vi di ifrå? Nils tita si omkring. -Di hålla vi ju po me.

Sven Myllare hade set ad di röj ifrå loen o kum övvor gåren me ånen i halsen.

-Ha i herrvete står po!?

I samma stung hade Nels Borrare fåd syn po en spann sepratormilkj som svinen skulle ha. Han hutta milkjen övvor illen o guskelauo, di mesta släcktes så di kunne barra trö ihjäll resten auo fyren.

Sven Myllare va rent antererad men snäll karr som han va, så varkens skällde han ellor domedera. Kvingan hade till o me ringt brandkåren i Lödrup o di tog ente mer än ti minutor forren de svangde ing po gåren o hade polis Pittorsen me si.

-Di e redan släckt! sa Sven Myllare.

Sin ble darr lid snack runt di hela. Sven Myllare fick skicka drangen ti Kåseberga ettor en låda bir forr nåd finge ju brandkåren ha norr de hade kört hid. Allting ordna opp si men Kristor Kalsen o Nels Borrare di så litta skyldia ud. Sven Myllare tores sin ente gå ifrå stallen forrän arbajed va färet.

Dan ettor sad Sven o leste Ysta Allehanda når han fick syn po en notis.

-Vid du had darr står i tiningen? sa han ti kvingan.

-Naj, sa hum.

-Jo darr står: “Rådiga rörmokare släckte eldsvåda i Valleberga”.  ---  Men darr står min liv ente ad di sälle hade satt fyr!

© Björn Gröhn 1996

Tjugeårsgille

en dikt på Österlendialekt
skriven av Ernst Gröhn

min farfar:

Ernst Gröhn, 1894-1960

Folkskollärare (1916-1960) i Löderup samt
grundare av Löderups scoutkår

 Klicka på högtalaren för att höra Östen Gröhn läsa sin fars dikt. 

Den knypplade spetsen med mamsellerna är gjord av min farmor Anna Gröhn. Troligen har mönstret sitt ursprung i Ingelstads härad, eftersom farmor då bodde i Löderupstrakten. En likadan spets finns avbildad i en bok om knyppling som jag av en händelse kom att titta i, men bokens författare var osäker på mönstrets ursprung. Spetsen bars som smycke tillsammans med folkdräkt.

I haltaned år har far asad hum o samlad fille for nu så ska han gjorra gille. Pågen va en liden blar men nu ska han snart bö kar, nu ti våren bör han tjuge han som va en liden suge. Han har ränt i väred opp fåd en lång o skrångled kropp. Klena har han vyst ifrå, skona böd rent forr små. Snart e hummed me forr lided där han gåd forrjämt o slided. Men nu vill han slå på stort gilled ska bö rekted gjort. O han instrujerar gubben: La mi se du skaffar nubben konjak, brännevin o bir forr nu ska här bö en svir. Vi ska varra lia goa som udsocknes o naboa. Far han tior o hör på o han tankjor: Di får gå. Pågen har ju varred dukti gillesdan ska nock bö fukti, ja ska inte varra lad de sko få bo supp o mad. Ja, så bör där et allo far o mor få ingen ro, fira ugor i forrvaja få de borja po o raja. Hused vännes opp o ner far han går o trör i ler, forr en vägg får ju tvunged vältas så nu ska där sluppas o kältas mer om holl o liden plas. Di bör dyrt, men di får tas. Sien ska där rumesteras alla rum sko tapeseras. Pangja får där hottas ud som de rände au en tud. Far han river si i hoed han bör le au allt alloed. Barra allting vorre klart o di vorre övor snart! Mor hum skurar alle gollen. Katten får et drav po pollen, mor hum bör lid ving iblann nårr hum fajtar o går ann. Tiden närmar si nu hasted mor får ont i ryggabasted au allt flang o slid hum har där ska lånas glas o kar bor o bankja får en skaffa di får far ju ud o haffa. Sien får en riva lived au et svin di e ju gived, barra di forrslår me et. Ja, en har ju allri set sont forrvänne här i gåren barra forr di tjuge åren pågen fillar nu ti våren. o så skrives bjudningskårt: Varr vällkommen hum ti vårt lörda kväll den tjugefjäre klockan sex, vi få besväre. Kom o drick en kaffetår forr ja fillar tjuge år. o där skickas kårt i massor bod ti Per o Pål o sassor Karin, Inga, Svea, Klara ja där bjuds en rysli skara. Nitti, hunnra, tror ja visst samlas där i hov ti sist. Hår sko de få plas o sidda di e inte gott o vidda. Pågana di få väll ta en tös på kned di går ju bra. Men du far vi få nock ånsa opp et tält där vi sko dånsa, sonna e här ti o hyra di e inte fasled dyra. Ettor faseled besvär ettor mied hidom här har ju allt böd bra o räkted gilled di ska nock bö präkted. O så bör ed lörda kväll o i rapped borja väll gästorna så nätt o komma. Somma de ha mä en blomma anra ha en gratlation där bör många granna don röjeställ o glas o skåla så aktion en kunne håla. Tösorna e barra fina nonnas borja ginnast flina, vischa ti en ann så nätt, rysta hoed så kokett. Pågana di stå o höga knuffas lita o forrsöga få i gång lid snack så nätt fast di e ju inte lätt. Snart så bör där rätt så tyst, knaft där hörs et ända knyst. Men iblann nonn fnissar ti o en anen sior : HI! Då så hörs där snart: Ha ha ! Du ha vad, ha vad han sa? Men norr kaffed väll e drucked hörs ed som språklådan sprucked forr då snackas där i et: Ha du hört o har du set! Gökana de varma bloed somma få dom opp i hoed borja snart o bö höjlyda mungen går som slöv i gryda. Benen gå po en o anen o så komma di i gång bod me spill o dans o sång. O där dansas hela nötten, somma hurra runt po plötten, somma farra hid o did gå po tå en liden bid stanna te o knajla hasor somma sia granna frasor. Spillemannen fnattar på sjunger litta då o då. O när dansen e ti änne bör där ginnast et forrvänne. Alla borja po o klappa tavla mer po dina knappa. Spilleman du e forr snål! hörs där et enstemmed vrål. Ja, så flyr tiden ungan nu ha alla löst po tungan. Ingen e nu langjorr bloj där hörs tjo o där hörs hoj. Har du mer au dina sålor mina tror ja knaft di hålor. Men skomagarna sko löva lid forrtjenst di mä behöva. E du inte trätt i nu? Mina tär e rent itu! Där va nonn som satte klacken po den nye blonke lacken så ja gol då rekted ti men ha gjorr väll osse di. Här e skoj o här e livad. så bör fölsegrisen firad Hojt i taged ska han opp me bo ho o ben o kropp. Leve han! Hurra hurra! gilled di va rekted bra.

Ovanstående berättelse och många fler, finns sedan 1996  i en bok:  Östen Gröhn i ord ton och bild utgiven i en begränsad upplaga men är för närvarande slut. En andra omarbetad upplaga är under arbete.

Beställ alla Östens inspelningar på CD!

Du kan nu beställa alla Östens inspelningar (14 historier och en visa) på CD. Jag kopierar dessa på CD-R med omslag för 100 kr inklusive frakt. Inspelningarna håller betydligt högre teknisk ljudkvalitet än de mp3-filer som presenterats här. Texterna till inspelningarna finns i ovanstående bok.

Behöver du en ordlista?

Björn Gröhn , email: 

Skånsk Ordlista

Berättelser på Österlendialekt

Boken om Östen Gröhn

Vem är Björn Gröhn som sammanställt dessa sidor?

Klangfix - mitt företag